Vissa saker tar man för givet

Den här krönikan blir lite om gammalt tänk och nya tider.


I många sammanhang (t.ex. idrottsföreningar) finns det saker som man tar för givet. Jag vill hylla alla de ledare som inte tar stor plats men är själva navet i en förening.

Här kommer tre stycken som har befunnit sig i min närhet i Stockholm, och jag är säker på att det finns säkert många i andra föreningar som är lika viktiga.

Bosse Hagberg

Bosse Hagberg

Bo Hagberg, HK Silwing/Troja
Tror att vi började åka på turneringar tillsammans för cirka 30 år sedan. Vi har gått parallellt med varandra. Jag har tränat hans söner från ungdomsåren upp till A-laget. När Bosses söner flyttade och likaså Jonathan så var vi trots det kvar och tog hand om A-laget. Att vara tränare är väl en sak men att alltid servera vuxna A-lagsspelare med material, vatten, tvätta tröjor, köpa ut ”klibb”, boka resor, ha reservtröjor… ja, vara i princip en ”andrapappa” är en bedrift under så lång tid.

Jag har alltid kunnat ringa Bosse och fråga ”Bosse, jag ska till Hudiksvall med P89 och behöver en som kan skjutsa under helgen. Kan du ställa upp?” och alltid fått svaret ”När åker vi?”.

Lite kuriosa är att när jag fick uppdraget att coacha A-laget mot Mantorp så är Bosse med som ledare. Hur många mil i buss har vi gjort tillsammans? Bosse har varit Silwing trogen under hela sitt idrottsliv.


Rune "Walle" Wallin

Rune ”Walle” Wallin

Rune Wallin, HK Silwing/Troja
”Walle” var ju stjärna i Lunden under sin bästa aktiva tid. Sedan blev han ledare i Silwing.

Precis som Bosse så har han alltid ställt upp för föreningen. Som ung var jag och mina kamrater upp hos Walle oftast både fredag och lördag. Det var min ungdomsgård. Jag fick också förmånen att spela några matcher med honom i det dåvarande C-laget.

Som ledare har Walle i princip varit en perfektionist. När han blev tjurig för att vi vält ut vattenflaskor eller dylikt, då var man tyst och lite rädd. Otrolig ordning och reda var det med Walle som ledare.

Walle och Bosse som ledare/materialare var för mig som tränare helt enkelt grymt, och något man tog för givet. Jag återkommer till det.

Hur många människor i sin omgivning har inte Walle fått att skratta? Sveriges första rappare också!


Jörgen "Salis" Sahlström, IK Bolton. Bild från IK Boltons hemsida

Jörgen ”Salis” Sahlström. Bild från IK Boltons hemsida

Jörgen ”Salis” Sahlström, IK Bolton
”Salis” känner jag inte lika väl som Bosse och Walle men jag har ju träffat honom under cirka 40 år i olika hallar. Alltid lika glad och alltid med en fråga: ”Hur är det med Walle?”.

Jag tror att han har varit ledare i Bolton i 51 år. Smaka på det! 51 år!

Hur många vattenflaskor har Bosse, Walle och Salis fyllt på tillsammans?

En ledare som jag tror IK Bolton har tagit för given.


Nu kommer jag till min poäng och reflektion. Jag undrar hur mycket uppskattning de har fått för sitt engagemang under alla dessa år. Bosse och Walle har ju alltid jobbat ideellt. Vet att spelare oerhört sällan kan ge dem ens en positiv kommentar som till exempel ”Tack Bosse för att du åker med till Mantorp och fyller på min vattenflaska”. 

Man tar alltid det för givet!

Det behövs inte så mycket för att dessa ledare ska bli glada. Prata med dem. Visa din uppskattning! En blomma till jul kanske?

Personligen tror jag att sådana ledare som Bosse, Walle och Salis är på upphällningen. Att viga sitt vuxna liv till en och samma idrottsförening är i dagens samhälle näst intill utrotningshotat.

Att viga sitt vuxna liv till en och samma idrottsförening är i dagens samhälle näst intill utrotningshotat.

Föreningar har numera svårt att rekrytera personer till styrelser eller att ställa upp ideellt till att under en dag jobba in pengar för föreningens överlevnad.

Bosse, Walle och Salis – vilka hjältar ni är!

Aktivitetsbaserad arbetsplats

Aktivitetsbaserad arbetsplats, vad är det?

Jag jobbar på ett stort försäkringsbolag och där är detta det nya tänket. Det innebär att man på ett företag inte har en fast plats att sitta på. Kallas ibland även ”clean desk”. När du går från jobbet varje kväll ska du logga ur, ta bort din laptop och ta din hurts och gå därifrån. Vem som helst ska sedan dagen efter kunna ta ”ditt” skrivbord. Även skrivbordet självt är minimerat och inga papper ska i princip kunna vara kvar på bordet.

Det här tänket kommer från Google och det fungerar nog bra om alla på ett företag jobbar i projekt. Själv jobbar jag med kunder i telefon, pappersakter, utredningar, telefonslingor, jourscheman och så vidare. Fungerar måttligt bra.

Vad är då min poäng?

Jo, jag som kommer från idrottsvärlden där det är viktigt att bygga lag, team-känsla, dra åt samma håll, etc ser ju att det här tänket är i princip tvärt emot. Istället för att få kompetensöverföring i ett kontorslandskap, gruppgemenskap, korta beslutsvägar kan du nu vara gruppchef för cirka 15 personer och du vet inte ens om de är på plats på morgonen och var de i så fall sitter?

Du får ju som chef ett oerhört ansvar för att bygga upp en teamkänsla. Jag som medarbetare kan ju få sitta bredvid 2-3 olika personer som är totalt okända för mig.
Socialt? Nej!
Kompetensöverföring? Nej!

Det känns även som att ovanstående tänk börjar komma in i idrottsrörelsen. Du är dig själv närmast. Som rapparen ”Sebbe” i Kartellen sa:
”Jämför en familj förut. Om det är 6 stycken i en familj och en blir sjuk så försöker de fem andra att göra livet så bra som möjligt för den sjuke. I det nya samhället börjar det mer bli så att de fem friska ser till att må ännu bättre och slippa ta ansvar för den sjuke”.

Jag är orolig för att det kan bli så i idrottsföreningar också om man inte aktivt jobbar med föreningskänsla (alla lika värde), kompetensöverföring, ödmjukhet, gruppdynamik, och så vidare.Jag har skrivit det förut och återkommer till det igen: Det krävs mycket mer än att bara vara en bra plantränare nu för tiden. Man kan inte ta det för givet att spelare och föräldrar automatiskt får en klubbkänsla bara för att barnet spelar i till exempel Silwing.

Det krävs mycket mer än att bara vara en bra plantränare nu för tiden. Man kan inte ta det för givet att spelare och föräldrar automatiskt får en klubbkänsla bara för att barnet spelar i till exempel Silwing.

Jag tog upp ett eget förslag på en ledarträff. Vi kanske 1 gång/veckan under maj och juni träffas, till exempel vid Ågesta, för gemensam träning, oavsett ålder. Man träffas klockan 18:30 och sedan går varje lag och kör sitt. Föräldrar kan då ta en promenad eller löprunda medan barnet tränar och sedan återses man efter cirka 45 minuter för gemensamt fyspass för kroppen. A-lag, ungdomslag, ledare, föräldrar och styrelse.

Årsmöten är också oerhört viktiga. Lästa att årsmöten för allsvenska fotbollsföreningar kan besökas av 50 personer? Vad är detta? Personligen anser jag att alla lag ska vara representerade på ett årsmöte. Konsekvensen blir annars att man inte vet hur styrelsen ser ut, vet hur klubbens ekonomi är, vad som krävs för att sköta en förening. Återigen: Man kan inte ta allt för givet!

Ha nu en skön vår så syns vi i hallarna!

/Vestis

P.S. Personligen tycker jag att Lugis mittsexa Jakob Wickman-Modigh är betydligt bättre än 2 av landslagets mittsexor, Niklas Barud och Jesper Nielsen. D.S.

 


Rolf Vestberg
Vissa kallar Rolf ”Vestis” Vestberg för Mr. Silwing och det är med all rätt kan man tycka då han varit inblandad i föreningen på ett eller annat sätt sedan tonåren. Vestis har under årens lopp tagit sig an många viktiga uppgifter inom föreningen, som bland annat A-lagstränare, spelare, ordförande, speaker, B-lagscoach och sekreterare. Numera "bara" styrelseledarmot och tränare för bollskolan.

Populära artiklar