Intervju med Michael Apelgren

Michael Apelgren gjorde i år sin första säsong som tränare. Silwingtroja.com intervjuar honom om nutiden och framtiden som spelande tränare.


Det var på slutet av 90-talet då en ung, ljushårig tekniker gjorde a-lagsdebut i IF Swithiod mot HK Silwing/Troja på högerkanten. Vad ingen visste då var att denna unga talang skulle bli femfaldig svensk mästare samt proffs i Spanien under sin handbollskarriär, dock som mittnia och playmaker.

Michael Apelgren minns debuten vagt.

Jag tror det var sista matchen för säsongen för a-laget och jag fick komma in lite på högerkanten i andra halvlek och gjorde ett par mål. I den åldern var det flera i mitt pojkar 84-lag som var bättre än mig och hade kommit mycket längre i utvecklingen så det var redan flera från min åldersgrupp som spelat flera matcher med a-laget.

Efter den matchen har utvecklingskurvan nästan pekat spikrakt uppåt. Skyttekung i steg 5 med Tyresö i Junior-SM följdes av juniorlandslagsspel och elitseriespel och både en och två vändor till Spanien som proffs. Nu återfinns han dock som spelande tränare för Elverum i högsta serien i Norge som i år heter Grundenligaen.

Jag hoppade på det här eftersom att jag tyckte att det kändes som en spännande utmaning. Det var en fin möjlighet för mig att lära mig mycket och utveckla mig både som människa och spelare.

Elverum, som är ett av de bästa lagen i Grundenligaen, lyckades dock inte hela vägen fram i serien i år. Istället tog Arendal med svenska tränaren Marinko Kurtovic årets titel som serievinnare.

Hur tycker du din första säsong i Norge har gått?

Jag tycker väl att det har gått lite upp och ner. Som tränare gör man ju mycket som är bra men också flera misstag så klart. Det viktiga är att lära sig utav dessa och hela tiden ha en vilja att bli bättre. Tyvärr har det efter jul varit väldigt rörigt i klubben eftersom att vi har stora ekonomiska problem vilket ställt till arbetet en del men även det har varit en väldigt lärorik process att ta del av.

Michaels Elverum är just nu på väg att spela slutspelet. Till skillnad från i Sverige så har det varit serien och inte slutspelet som avgör vilka som blir mästare. Michael informerar oss att Norge i år gått över till att göra som i Sverige. Det vill säga att det är slutspelet som är det viktigaste och inte serien som tidigare. Något som Michael anser är bra.

Jag tycker det är märkligt att spela ett slutspel annars som ingen bryr sig om. Förhoppningsvis får vi tillbaka flera spelare från skador och om vi gör det så tror jag att vi kan bli väldigt jobbiga att möta.

Apelgren är dock inte den ende svensken att slåss om slutspelet i Grundenligaen. Vare sig som tränare eller spelare. Allt fler svenskar letar sig till Norge och i årets upplaga av Grundenligaen hittar vi inte mindre än fyra svenska tränare. Kurtovic i Arendal, Zanotti i Runar, Jan ”Proppen” Karlsson i Baekkelaget och Michael i Elverum.

Vad tycker du är den största skillnaden mellan den svenska och norska serien?

Först och främst måste jag säga att kvaliteten på ligan överraskat positivt på mig. Känslan är att skillnaden mellan ligorna har minskat. Rent handbollsmässigt tycker jag att det är en viss skillnad taktiskt. Det finns väldigt mycket skyttetalang i norska ligan men generellt så tycker jag att man är lite bättre på att värdera vad som är ett bra skottläge i Sverige.

Jag måste säga att kvaliteten på ligan överraskat positivt på mig. Känslan är att skillnaden mellan ligorna har minskat

En annan skillnad är att det finns spelare i vissa lag som tjänar ganska bra pengar men ändå jobbar mycket för att på så sätt få en sammanlagd hög inkomst. Många är nöjda där de är och har inte riktigt den hungern att vilja bli bättre vilket kan vara lite synd för norsk handboll. Det är alltid svårt att generallisera en hel liga men det är några utav de tankar jag har om den.

Apelgren fick chansen att spela två säsonger i Sävehof innan det bar av till Spanien och sedan Elverum. Hur är Elverum som klubb jämfört med exempelvis Sävehof som du spelat i tidigare?

Det skiljer sig så klart väldigt mycket mellan klubbarna. Det Elverum har som inte Sävehof har är intresset i staden för det vi håller på med. Vi har till och med alltid mycket supportrar som sitter och tittar på varje träning och tidningarna här skriver i princip varje dag något om oss.

Sävehof är ju världens största handbollsklubb och en fantastisk förening som gör det mesta väldigt rätt så i övrigt är det svårt att jämföra föreningarna. Men som a-lag så måste vi i Elverum försöka värva mer färdiga spelare och betala bra för att de ska flytta hit medans Sävehof kan jobba mer med unga talanger som de utvecklat genom åren från sina egna duktiga ungdomstränare.

Oavsett hur det går i slutspelet så ser han framåt med viss försiktighet på sin karriär som tränare.

Framtiden just nu är lite oviss med tanke på den ekonomiska situationen i klubben. Jag ser mig först och främst som spelare och vill spela flera år till då jag varit skadefri nu de två senaste åren. Tränarkarriären är egentligen inget som brådskar men här i Elverum har jag dragit på mig nyttiga erfarenheter.

Huruvida det är erfarenheter som kan lyfta Elverum ett snäpp i slutspelet och betyder ytterligare en guldmedalj i prisskåpet kommer vi snart att få veta.

 


Jonathan Averstedt
Jonathan har spelat handboll i Silwing sedan barnsben och var den som grundade silwingtroja.com. Vid 23 års ålder valde han att testa handbollsvingarna vilket ledde till Anderstorp i allsvenskan och sedan vidare till Norge och Postenligan. Bor och spelar idag fortfarande handboll i Norge även om satsningen numera har omprioriterats till webbdesignerjobbet.

Populära artiklar