Intervju: Daniel Tellander

Daniel Tellander är knappast okänd i handbollssverige längre. Resan från division 2 till Elitserien fick många att höja på ögonbrynen åt det sent blommande spänstfenomenet och karriären tog ordentlig fart med både SM-guld med Alingsås och spel med landslaget. Det alla inte vet är att Daniel också har spelat i Silwing/Troja, och vi har passat på att ställa ett par frågor…


Hej Daniel! Det var länge sedan vi hördes sist. Hoppas att du har det bra nere i Alingsås.

Kan du berätta lite grann för de som inte känner till så mycket om dig hur din handbollskarriär har sett ut?
Jag började spela handboll när jag var 8 år i ett lag som hette Kärrtorpspojkarna som idag inte finns kvar. Kärrtorpspojkarna slogs ihop med Handens SK efter några år och där spelade jag fram till gymnasiet då Handen även hade slagits ihop med Skuru IK och blivit en del av Hammarby. I Hammarby tyckte jag inte att jag fick något förtroende och valde att byta klubb till BK Söder som även tränade och spelade i Farsta där jag gick på handbollsgymnasiet, så det passade bra.

När Söder gick upp i elitserien och man ville satsa hårdare och blev en del utav Djurgårdens IF HF så platsade jag inte på den nivån och blev då utlånad först till Tyresö och sedan till Silwing/Troja.

Daniel Tellander i Djurgårdens IF HF

Daniel Tellander i Djurgårdens IF HF

Efter att ha utvecklats vidare i Silwing ville DIF att jag skulle komma tillbaka och där gjorde jag mina första matcher i elitserien vilket kändes väldigt stort. Vi harvade runt väldigt mycket i botten av tabellen och åkte senare ur elitserien.

När vi åkt ur elitserien med DIF kontaktade Alingsås mig och undrade om jag var intresserad av att flytta ner. Det var inget svårt val för mig då jag ville fortsätta att spela på högsta nivå i Sverige. I Alingsås gick det väldigt bra och under den säsongen blev jag tillfrågad om jag ville spela i tyska Melsungen kommande år. Detta var ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till då det varit en dröm jag länge haft och det blev totalt 3 år i Tyskland.

När tyskarna inte ville förlänga kontraktet fick jag vända hemåt men kom i kontakt med andra klubbar väldigt sent vilket gjorde att de redan hade spikat sina trupper och jag var nära på att få sluta med handbollen då jag inte hade någon klubb. I slutet utav sommaren hörde Borås HK 84 av sig det var ju ett stort steg bakåt från att ha spelat i det som många säger är världen bästa liga till att spela i div. 1 i Sverige, men idag är jag glad att jag kunde fortsätta med handbollen.

Det blev 1 år i Borås och sedan en flytt tillbaka till Alingsås där det första året blev en riktig motgång med mycket bänktid och ibland på läktaren. Jag kände under den tiden att jag ändå ville visa vad jag kunde och tränade på hårt hela säsongen för att senare få en ny chans. Den chansen har jag fått och kör på för fullt i Alingsås, och det är där jag är idag.

Du spelade i Silwing/Troja lite till och från under åren 2003-2007. Om du skulle tänka tillbaka på den tiden idag, vad är det du minns bäst?
Det jag minns bäst ifrån Silwing tiden var att vi hade väldigt roligt tillsammans både på och utanför planen. Rent sportsligt så är det kvalet mot Borlänge som vi tyvärr förlorade, men det var en tid då jag utvecklades mycket tack vare förtroendet.

Vad är din relation till Silwing/Troja idag?
Idag har jag inte mer kontakt med S/T än att jag ibland kollar hemsidan och ser hur det går i serien.

”Att få komma ut och spela i Tyskland var en dröm för mig”

Efter att du varit i Silwing lämnade du Sverige för spel utomlands, hur kommer det sig att du valde att söka dig ifrån Sverige?
Att få komma ut och spela i Tyskland var en dröm för mig. Att få spela handboll på heltid och att hela tiden få mäta sig med de bästa.

Kommer du någonsin att flytta tillbaka till Stockholm?
Jag har en sambo och har 2 grabbar på 7 och 4 år, så jag kommer nog aldrig att flytta tillbaka till Stockholm. Jag önskar ändå att jag hade mer tid och kunde ha fler möjligheter att tillbringa mer tid i Stockholm för att träffa släkt och vänner, men det kommer att bli mer när jag är klar med handbollen.

Du var ju proffs 3 år i Tyskland och fick mycket speltid första året och lite mindre sista året. Hur var det i Tyskland?
Tiden i Tyskland var väldigt häftig, en stor upplevelse, och en dröm som gick i uppfyllelse.

Nicklas Grundsten har tidigare nämnt att när han spelade i Tyskland så var man tvungen att dricka minst en öl efter träningen. Var det samma sak för dig?
I Melsungen hade vi inte så mycket öl efter träningarna men efter matcherna var det obligatoriskt. Samma sak gällde när någon fyllde år då skulle man bjuda på pizza och öl efter träningen.

Vad skulle du säga är den största skillnaden att spela utomlands mot att spela i Sverige och Elitserien?
Den största skillnaden är att man bara har handbollen att fokusera på samt att det är ett högre tempo och mer fysik.

När du väl flyttade hem till Sverige igen så verkar det som att intresset för dig var minst sagt svalt och du hamnade till slut i Borås i division 2, hur tror du det kommer sig att ingen av elitföreningarna hörde av sig och hur tog du det personligen?
När jag flyttade hem ifrån Tyskland var det jobbigt att inte ha någon klubb klar. Det var inte långt ifrån att jag skulle få sluta med handbollen.

Daniel Tellander i Alingsås HK. Foto: Tommy Holl

Daniel Tellander i Alingsås HK säsongen 2013/14. Foto: Tommy Holl

Det blev bara en säsong i Borås och sedan flyttade du till Alingsås och spel i Elitserien och därefter känns det som att det bara har rullat på för din del med SM-guld och landslagsspel. Berätta lite mer om förra säsongen och SM-guldet.
Förra säsongen kändes helt otrolig och det var en dröm som gick i uppfyllelse att få vinna guldet. Vi kände oss starka under den största delen av säsongen och vi växte ju längre den gick och trodde verkligen på vår spelidé.

Ni har ju i år också fått chansen att få spela i Champions League. Ni har inlett gruppspelet med fyra förluster i en tuff grupp. Vad är den största skillnaden mellan att möta lag från Sverige och övriga Europa och hur stor är skillnaden egentligen?
I Champions League har vi haft det tufft, där är spelet mer individuellt och det gäller verkligen att vara med hela tiden. Tappar man koncentrationen lite smäller det direkt.

Hur tycker du att ert lag står sig i år om du skulle jämföra er med det lag ni hade säsongen 2013/14?
I år har vi en stor potential även om det inte känns som att vi fått ihop det helt och hållet ännu. Förra året hade vi kanske inte lika många nya spelare och vi hade spelat ihop oss mer, men jag tror att vi kommer bli bättre och bättre ju längre säsongen går.

Ni har ju till årets säsong förstärkt på din position (Vänster 6) med ytterligare en ”stockholms-bekanting”, Emil Frend Öfors, vad är dina tankar om honom och hur är det att få lite ny konkurrens?
Emil är väldigt duktig och jag kan känna igen mycket utav mig själv när jag var i den åldern i honom. Han har en bra målkänsla, fungerar både på 9- och 6-meter, är orädd och tar för sig ordentligt.

Det är roligt med mer konkurrens och det gör att jag inte kan slappna av utan måste utvecklas och ge allt hela tiden. Jag tror att kan kommer utvecklas mycket i Alingsås och bli riktigt bra.

Daniel Tellander med svenska landslaget. Foto: Bildbyrån

Daniel Tellander med svenska landslaget.
Foto: Bildbyrån

Med tanke på din sena landslagsdebut och genombrott i Elitserien så måste man ändå säga att du är en s.k. ”late bloomer”, även om vi som spelat tillsammans med dig tidigare redan då såg att du hade en enorm kapacitet. Hur tror du att det kommer sig att du fick ditt genombrott så sent?
Jag var ganska sen i utvecklingen och började växa relativt sent, sen har jag alltid haft svårt att gå upp i vikt och bygga muskler. Det gick bättre under tiden i Tyskland då jag bara hade handbollen att fokusera på och gick från ca 86 kg till 92 vilket gjort mycket för spelet. Det har tagit ganska lång tid att få ihop helheten.

Vi har ju som sagt följt hela din handbollskarriär på rätt nära håll, hela vägen från Kärrtorpspojkarna till Djurgården och Alingsås och du har haft rätt många tränare som inte verkar ha sett din kapacitet utan du har varit ”bänkad” rätt mycket under i dina ungdomsår, har du någon gång tänkt på att sluta med handboll och vad var det som gjorde att du trots detta tränade så oerhört mycket?
Jag har varit nära på att sluta med handbollen vid två tillfällen. Första gången var när jag flyttade hem från Tyskland och andra gången var under min första säsongen i Alingsås då jag kom tillbaka från Borås och hade mycket tid på bänken och vid sidan av planen. Då kände jag att handbollen inte gav mig något. Anledningen till att jag alltid tränat vidare även om jag varit i ”frysfacket” är att jag haft ett klart mål och vetat vad jag vill samt visa för de som inte trott på mig att jag verkligen kan.

Det finns inga raka vägar till att lyckas och man känner sig alltid starkare när man har tagit sig igenom en motgång. Tränar man hårt så tar man så småningom ytterligare steg på sin egen utvecklingskurva.

Vad skulle du vilja säga till de ungdomar som idag kämpar med sin handboll men känner att de inte är i närheten av stadslag och ungdomslandslag etc. och kanske även de fastnat i ”frysfacket”?
Det är alltid lättare att lyckas när man har förtroende men det är viktigt att man sättet upp mål för sig själv och vet vad man vill så att man har något att jobbat mot. Är man lojal och alltid gör sitt bästa så kommer ofta utdelningen till slut.

Det finns inga raka vägar till att lyckas och man känner sig alltid starkare när man har tagit sig igenom en motgång. Tränar man hårt så tar man så småningom ytterligare steg på sin egen utvecklingskurva.

Du har ju alltid haft ett fantastiskt löpsteg och en grym spänst. Hur fort springer du Coopertest (3km) och hur högt har du hoppat i höjdhopp?
Coopertest var det ganska länge sen jag gjorde men när jag sprang som bäst var jag nere på 10.45. Höjdhopp testade jag en gång när jag var 18 eller 19  efter en träning på Bosön och då klarade jag 195 cm (vilket var lite läskigt att hoppa på när ribban ligger högre än sig själv).

Tränar ni mer styrketräning nu i Alingsås än ni gjorde t.ex. när du spelade i Djurgården?
Vi tränar nog lika mycket styrka nu som i Djurgården men lägger mer fokus på övningar som är ”handbollslika”.

Har du något tips på hur man bäst övar upp spänsten eller tror du att det är något man föds med?
Jag tror att en del av spänsten är medfödd men att det självklart går att träna upp den ytterligare. Den övning som jag tycker är bäst är utfallssteg med skivstång som är väldigt tungt för baksida lår. Om det är en övning man vill testa är det säkrast att börja med bara stången för att hitta balans och trygghet för att sedan stegvis lägga på vikt.

Avslutningsvis skulle vi vilja veta vem den bästa spelare du spelat eller tränat tillsammans med är och varför är just han bäst?
De spelare som gett mig väldigt mycket och fungerat som mentorer för mig var Vaggo Schölin i Djurgården och sedan Savas Karipidis under tiden i Tyskland. Bägge två har lärt mig väldigt mycket om inställningen på planen.

Tack så mycket Daniel, det var otroligt kul att få prata med dig igen och hoppas att det inte dröjer lika länge innan vi hörs igen. Vi önskar både dig och Alingsås ett stort lycka till både i Elitserien, Champions League och vid eventuellt landslagsspel!
 


Niklas Palmqvist
Niklas kom till Silwing/Troja från Sannadals SK säsongen 1997/98. 2001 debuterade han i A-laget då man låg i division 3 och har sedan dess varit en lojal och stabil spelare i A-laget under alla åren. Numera även styrelseledamot såväl som webbredaktör för silwingtroja.com.

Populära artiklar