Gästkrönika: Joakim Wensby

Vad händer ute i Sverige inom handbollen? Jag pratar inte om de stora handbollsfästena kring Göteborg, Skåne och Stockholm utan vad händer i Småland/Blekinge, Dalarna och uppåt landet?


En otroligt snabb och enkel överblick kan vi se att kullen P97 hade 24 grupper som B-ungdomar i steg 1 i SM. Vi kan anta att alla grupperna hade minst 3 lag i varje grupp med andra ord var det minst 72 lag med men förmodligen är det rätta svaret närmare 100. I år i JSM för samma grupp ungdomar är det 53 lag med. Visserligen har några stora föreningar kanske två lag med i yngre åldrar men vi kan framförallt se ett stort tapp av lag och föreningar under en 4 års period.

Jag läste den intressanta och tankeställande krönikan av Thomas Brejding här på Silwing/Trojas hemsida. Där tog han upp att tappet även finns i Stockholm. Han lyfte även tankarna som förbundet hade att höja åldern för seniorspel, en regel som han själv tyckte var ”uppåt väggarna”. Detta var också min tanke direkt och det har väl även gett två resultat här i Småland och kanske i övriga Sverige.

  1. Vi har färre seniorlag i seriespelet.
    När jag flyttade ner till Växjö hade vi 20 stycken seniorlag i vår lägsta serie, idag har vi 5! Spelare som tidigare var uppe och spelade seniorhandboll får inte detta.
  2. Vi har fler lag i AP-serien!
    Otroligt glädjande att Småland/Blekinge kan ha en relativt stor AP-serie efter många år med få lag. Kvaliteten är skiftande men det spelas många matcher och ungdomarna har roligt.

Det andra resultatet är i mitt tycke det viktigaste på lång sikt. Om vi kan behålla fler lag upp till AP kan det finnas chans att vi senare även får upp fler lag till seniorhandbollen och juniorhandbollen. Sedan håller jag självklart med Thomas att det finns spelare som både fysiskt och psykiskt klarar av seniorhandboll som är A-ungdom och det borde finnas något form av system att låta dessa ungdomar få chansen att utveckla sig.

Om vi kan behålla fler lag upp till AP kan det finnas chans att vi senare även får upp fler lag till seniorhandbollen och juniorhandbollen

Den 1/12 skulle NIU-ansökningarna vara inne. Jag själv är ansvarig instruktör för Kungsmadskolan i Växjö och tar emot en del ansökningar från andra ställen och inte bara i Växjö. Jag är självklart otroligt glad när jag ser ansökningar från duktiga spelare från andra städer än Växjö. Det är spelare som vill utveckla sig och bli bättre. Men vad händer med det laget som de lämnar?

Nu är jag övertygad om att gymnasievalet inte är det största skäl men kan det vara ett av skälen? Vi i Växjö har inte ansökningar från hela Sverige men vi får in en hel del ansökningar ifrån övriga Småland som Kalmar, Eksjö, Mönsterås och liknande. Ifall kvaliteten är tillräckligt hög kommer de också antas. Vi i Växjö och Jönköping där det finns NIU-gymnasium tappar spelare stundtals till Alingsås, Kristianstad, Halmstad och Göteborg. Det krävs mycket av en ung tjej eller kille att flytta hemifrån vid 16 års ålder och alla klarar inte av det. De som gör det utvecklas mycket och blir otroligt stärkta av det. Vi har börjat att gå ifrån att ha varit en levande handbollskultur där talangerna stannar i städerna, utvecklas genom seniorhandboll i sina hemmaklubbar och sedan gå vidare försvinner de snabbare till storklubbarna. I katastrofala fall kan det innebära att ett lag som enbart kanske har 10 spelare de blir av med sina ”stjärnspelare” och resten väljer att lägga av när förlusterna och det tråkiga infaller sig.

Jag vill dock säga att NIU är något fantastiskt som jag rekommenderar att unga spelare som har viljan och ambitionen att söka ska göra. Att få ägna tid till något man älskar på skoltid är fantastiskt plus att det finns otroligt duktiga och engagerade instruktörer på alla våra NIU-gymnasium ute i Sverige.

Allt för ofta ser vi ledare som väljer att prioritera resultat istället för den livslånga utbildningen som ungdomar ska genomgå

En annan diskussion kring varför tappet är såpass stort runt denna ålder är vikten av att vara bäst. Både hos spelare och ledare finns det risk att fokus tappas. Är det ett lag som vinner det mesta när man är 14-16 eller ett lag med spelare som blir som bäst när de är 20. Allt för ofta ser vi ledare som väljer att prioritera resultat istället för den livslånga utbildningen som ungdomar ska genomgå. Genom att låta spelarna utbilda sig och låta dem finna glädjen i handbollen, och detta görs oftast inte genom att sitta på bänken i alla matcher, kan vi förhoppningsvis få behålla spelare längre.

 


Joakim Wensby
Joakim började sin handbollskarriär i Uddevalla HK men har spelat seniorhandboll i Kroppskultur, Alstermo och Växjö. Har efter spelarkarriären varit involverad som tränare i seniorhandboll i Hallby och Växjö, nuvarande U-ansvarig pojkar 15-19 år i Växjö HF och NIU instruktör.

Populära artiklar